Meditation och musik

Meditation används allt mer orättvist som en etikett för avslappnande musik av alla slag, men meditation är mer än avslappning.

Det finns många röster från musikjournalister som beklagar den ökande förenklingen av populärmusik. Låtarna blir kortare och kortare, och harmonier och melodier blir mer och mer utbytbara mellan de tio bästa på listorna.

Denna tendens att förenkla och, tyvärr, sudda ut terminologin för genreklassificeringar har blivit ett verkligt problem. Tyvärr anpassar sig musikjournalister och curatorer till denna slarv i en alarmerande takt. Majoritetens smak och även synen på majoriteten blir den enda standarden.

Som aktiv musikproducent ombeds du själv klassificera din musik för att göra den igenkännbar för lyssnaren. Nu finns det en kategori som heter "Ambient", som innehåller allt som på något sätt verkar ha med långsamt och abstrakt att göra, men egentligen är det en genre som är baserad på verk av Brian Eno, som själv hade musik för flygplatser och tåg stationer i åtanke.

Sedan finns det avsnittet ”Chillout”, som i samband med ”Lounge” betyder avslappnad musik för klubbar. Chillout blandas i sin tur med avslappningsmusik och står, fruktansvärt, också under etiketten meditation. Meditation är dock en praktik som inte på något sätt har med avslappning att göra i betydelsen att "stänga av" – tvärtom! En väsentlig del av meditativa tekniker är den medvetna kontrollen av uppmärksamheten! Detta har inget med flygplatser och klubbar att göra.

Om du anger "meditation" som sökord i Spotify hittar du många spellistor som har termen "meditation" skrivet på flaggan. Och vad hör vi där? Exakt samma som i de tio bästa popchatterna – bara långsamt, utan rytm och med sfäriska ljud. Musik som är mer lämpad för att somna än för att medvetet rikta uppmärksamheten. Med mycket god vilja skulle man kunna hävda att det finns något sådant som "vilomeditation", men det är bara en av många tekniker för meditation - som Vipassana.

Som en politiskt intresserad person misstänker jag oundvikligen att detta är ett fruktansvärt tecken på samhällets ökande ointresse för deras öde. Även om jorden är på gränsen till klimatisk kollaps börjar nya krig som binder ihop de krafter vi faktiskt behövde för att korrigera vårt sätt att leva. Det kan vara lite långsökt att relatera detta till problemet med att klassificera musik, men omöjligheten att klassificera något konceptuellt, eftersom majoriteten bara vill se en del av världen, är ganska symptomatisk. Det är slutet på mångfalden och spelar i händerna på despoter och förenklare.