SOPHIE

Ja, jag är skyldig! Sedan jag började min andra, sena karriär som musiker 2019, har jag letat efter rätt genre som ungefär beskriver min musik och efter musiker som följer ett liknande konstnärligt förhållningssätt som jag.

För några dagar sedan snubblade jag över termen "hyperpop", med antydan om att det fanns en Spotify-spellista med samma namn. Där var de första platserna i sin tur reserverade för SOPHIE – med anledning av hennes död, vilket redan är tragiskt nog.

När jag sedan tittade närmare på konstnären fick tragedin för mig oväntade dimensioner. Det fanns en artist i den övergripande POP-kategorin som redan släppt musik sedan 2013 som kom nära mitt konstnärliga förhållningssätt, utan att jag hittat henne under två års intensivt sökande. Och så var det tragedin med hennes död i så ung ålder, utan att kunna njuta av den riktigt stora framgång hon utan tvekan förtjänade.

Jag publicerade en artikel först igår (Electronic Music Is Not a Style!) som återigen tar upp problemet med genreklassificering, och det var också SOPHIES brännande fråga. Siffrorna, som är synliga på Spotify, talar för sig själva. SOPHIE var ingen okänd, men jämfört med hitlistorna, ett marginellt fenomen. Så är det med artister som bryter ny mark – och det har alltid varit så.

Jag brukade berätta för mina trumpetelever att det tar i genomsnitt 10 år att släppas in i honungskrukorna. Det har jag vetat länge, men idag, som nykomling vid 65 års ålder, tar jag ogärna emot det. Men ditt exempel visar att det förmodligen är sant trots allt.

Jag är oändligt ledsen att du, SOPHIE, inte hade den här tiden i livet. Men dina fans kommer aldrig att glömma dig, och från och med idag har du ett nytt fan – RIP