Maskiner, fattigdom och mental hälsa
Maskiner, fattigdom och mental hälsa är de tre huvudfrågorna som berör mig - och de är alla delvis relaterade. Som ofta är anslutningarna komplexa och inte omedelbart uppenbara.
När jag inte kunde arbeta som utövande musiker 1998 började en mycket svår tid för mig. Jag insåg snart att trots min stora framgång hade jag backat fel häst. En musiker som huvudsakligen uppträder är beroende av sitt fysiska arbete. Om denna möjlighet försvinner kollapsar existensen. Corona Pandemic exponerar för närvarande brutalt hela scenkonstens dilemma.
Det är uppenbart att fattigdom är konsekvensen för många scenartister. Fattigdom till följd av brist på jobbmöjligheter är inte begränsad till scenkonst, utan är ett globalt problem i ett system som gör förvärvsarbetande till grund för existensen. Jag har redan nämnt någon annanstans att jag inte har några problem med konkurrens, vilket logiskt sett skapar en inkomstklyfta. Så länge det finns en lösning för förlorarna av konkurrensen kommer många andra att acceptera det. Tyvärr är denna lösning inte i sikte. Att lämna förlorarna till sitt öde är helt enkelt inte ett alternativ, för trots allt, denna planet "tillhör" oss alla.
Med den ökande intelligensen hos maskiner blir problemet en enorm uppgift för framtiden, eftersom ännu fler jobb som säkerställer vår existens sannolikt kommer att försvinna. Det är inte en fråga om antalet jobb, utan om deras värde i det finansiella systemet. Det finns alltid tillräckligt att göra, som vi ser från underbemanningen av vårdtjänster, men ur en kapitalistisk synpunkt tjänar man inte tillräckligt för att betala för detta arbete tillräckligt.
Ironiskt nog är jag för närvarande involverad i att förstöra konstnärernas jobb själv. Mitt scenspel "From Ape to Human" kan inte spelas inom överskådlig framtid, och alla media som presenterar pjäsen produceras av mig eller min dator. En nödvändig konsekvens av ovärderliga externa tjänster. Ändå kommer jag förmodligen att förbli fattig, för endast vanliga miljoner kommer att leda till en välmående inkomst. Om detta fortsätter måste vi nog lämna allt åt maskinerna. Den musikproducerande kaffemaskinen "Alexis" i mitt scenspel visar redan hur den kan fungera. Lyckligtvis har "Alexis" fortfarande anständighet att stänga av kapaciteten själv för att ge människor utrymme att leva.